H.M. Konungens tal vid länsbesöket i Gotlands län

Det blir väl nästan inte bättre än så här: En sommardag, mitt i juni, i Almedalen, i Visby, på Gotland. Härifrån kan jag nästan se Kruttornet, den allra äldsta delen av ringmuren. När ringmurarna revs i stad efter stad, fick den stå kvar här i Visby. Det är en skatt, för både boende och besökare, och ett stort ansvar att behålla den intakt.

Dagens besök är ett jubileumsbesök. Ja, det är 50 år sedan jag efterträdde min farfar Gustaf VI Adolf som Sveriges kung. 27 år var jag då. Jag fick tidigt växa in i rollen som regent. Men värmen jag fick möta från så många människor gjorde uppgiften lättare att utföra.

Och det är skälet till att Drottningen och jag ville fira detta jubileumsår genom att återigen resa runt i Sveriges alla län och residensstäder. För att få träffa er alla ute i landet, och att få höra om era planer, projekt och utmaningar.

Men vi firar inte bara 50-årsjubileum – vi högtidlighåller också en annan händelse, av stor betydelse för Sverige.

Det är ju 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung. Sedan dess har Sverige varit en självständig nationalstat. Det är ganska otroligt, särskilt när man tänker på vad våra grannländer har fått genomleva.

Även om Sverige fanns långt innan Gustav Vasa, och även om det mesta har förändrats sedan dess, är 1523 året då grunden lades. Grunden till vårt rika och fria land.

Sverige har blivit både större och mindre i olika omgångar sedan Gustav Vasas dagar. Gotland blev ju inte svenskt förrän i freden i Brömsebro 1645. Fast redan sedan medeltiden hade Gotland hört ihop med Sverige.

Medeltidsveckan, ett av Visbys stora evenemang, firar 40 år i år. Sådana arrangemang är ett fint och roligt sätt att hålla liv i kulturarvet. Och – inte minst – att föra det vidare.

Hela Gotland är ju en lektion i medeltidshistoria. Jag nämnde ringmuren, men helt unikt är också de många kyrkorna! Kalkmålningarna och portalerna berättar om människornas föreställningsvärld. Kastalerna och de tjocka murarna om den farliga tillvaro de levde i.

Men Gotland är inte bara ett gigantiskt utomhusmuseum. Här pågår en febril verksamhet året runt: jordbruk och kalkbrytning, utbildning och myndighetsutövning. En sakta växande befolkning har i samklang med kulturarvet skapat ett rikt näringsliv. Där besöksnäringen naturligtvis är ett av naven – och naturen en ovärderlig tillgång.

Hit kommer ornitologer från hela världen. De kommer för att leta kärrhök och lärkfalk på Fårö. Skärfläcka på Närsholmen. De åker till Stora Karlsö för att se sillgrisslor hoppa från klipporna. Andra kommer för att beundra orkidéerna och njuta av artrikedomen i ett äkta gotländskt änge.

Under de gångna åren har säkerhetsläget i Europa förändrats många gånger. Nu är det återigen krig i vårt närområde. Gotland är centralt i försvaret av Sverige, på grund av sin strategiska position – men också med anledning av de kulturhistoriska skatter som finns här. Hansestaden Visby finns till exempel upptagen på Unescos världsarvslista.

Vi firar det här jubileumsåret med ett stråk av allvar. Vi vet att det vi älskar inte kan tas för givet. Men med stor tacksamhet blickar vi tillbaka på allt det goda som vi fått ärva från tidigare generationer. Och med tillförsikt bygger vi vidare på det arvet, för kommande generationers skull.

Tack.