Ståthållarämbetet

Gustav III:s paviljong i Hagaparken. Foto: Gomer Swahn/Kungl. Hovstaterna

Ståthållarämbetet ansvarar för H.M. Konungens dispositionsrätt till de kungliga slotten med tillhörande byggnader, parker, trädgårdar och skogar.

Om ämbetet

Om Ståthållarämbetet

Ståthållarämbetet ansvarar för H.M. Konungens dispositionsrätt till de kungliga slotten med tillhörande byggnader, parker, trädgårdar och skogar. Totalt rör det sig om ca 1 800 hektar mark och ca 160 000 kvm slottsyta fördelat på elva slott.

Ståthållare Staffan Larsson

Ståthållare Staffan Larsson

Vid de kungliga slotten sker huvuddelen av statschefens representation. Slotten är också arbetsplats för Kungl. Familjen och Kungl. Hovstaternas personal. Ståthållarämbetet ansvarar för att de kungliga slotten ska vara ändamålsenliga för de krav som ovanstående funktioner ställer, men också för att byggnaderna vårdas och förvaltas på ett sätt som säkerställer deras bevarande. Tillsammans med Polismyndigheten och Försvarsmakten ansvarar ämbetet också för säkerheten kring fastigheterna och verksamheten.

De byggnader och parker som ingår i dispositionsrätten är historiska monument som är öppna för besök. En av Ståthållarämbetets viktigaste uppgifter är att vårda, visa och sprida kunskapen om den svenska monarkins kulturarv. Därför bedriver Ståthållarämbetet publik verksamhet vid de kungliga slotten. Årligen besöker miljontals människor både slott och parker. De kungliga slotten och parkerna är några av Sveriges främsta besöksmål.

Mycket av den mark som ligger under kunglig dispositionsrätt återfinns i en växande Stockholmsregion. En viktig del i arbetet är att samverka med kommuner, privata företag, naturföreningar samt statliga myndigheter och bolag. Ämbetet fyller en viktig roll i att göra Stockholmsregionen till en attraktiv rekreations- och mötesplats. Till arbetet hör också att besluta om vilka verksamheter som får använda lokaler inom den kungliga dispositionsrätten. Hyresgäster och arrendator finns i alla parker, men är mest förekommande på södra och norra Djurgården där museer blandas med nöjesfält och privat ägda bostäder.

Skötsel av grönområden är en viktig del i ämbetets arbete. De kungliga parkerna består av formklippta och blomstrande barockträdgårdar (exempelvis Drottningholm och Ulriksdal), mer böljande engelska parker (exempelvis Haga, Drottningholm och Rosersberg) samt vildmark/skogsmark (exempelvis delar av Drottningholm och Kungl. Djurgården). Till det tillkommer också de marker som H.M. Konungen kan nyttja till jakt. Det ställer stora krav på ämbetet att kunna hantera kulturhistoria, skogsbruk, jakt- och viltfrågor i kombination med en hållbar skötsel och vård.

Till Ståthållarämbetet hör också gemensamma verksamhetsfunktioner såsom IT, telefoni, vaktmästeri och lokalvård. Ståthållarämbetet ansvarar för att de kungliga slotten ska leva upp till de tekniska krav som en modern organisation kräver, men vårdar också de hantverksmetoder och arbetssätt som hör till en verksamhet med flerhundraåriga traditioner.

Det praktiska arbetet vid ämbetet är organiserat i sju avdelningar: tre geografiska och fyra tematiska.

Ståthållarämbetet leds av ståthållare Staffan Larsson.

Säkerhet

Säkerhetsavdelningen

Ståthållarämbetet svarar för säkerheten vid de kungliga slotten, särskilt vid de kungliga bostäderna och residensen. Arbetet sker i samarbete med polis, säkerhetspolis och garnisonsavdelningarna. Inom ansvarsområdet ryms även den allmänna ordningen och det systematiska brandskyddsarbetet vid de kungliga slotten.

De flesta slottsvakter är idag skyddsvakter med de befogenheter som följer av detta. Över tid har arbetet kommit att ställa allt högre krav på förmågan att hantera modern teknisk utrustning (kameraövervakning, skalskyddsutrustning, säkerhetskontroll­utrustning med mera.)

Avdelningen leds av säkerhetschef Andreas Svensson.

Slottsvaktens historia

Ännu under Gustav III:s regering under 1700-talets senare del var rågångarna mellan statsmaktens olika uppdrag delvis oklara vilket bland annat innebar att Ståthållar­ämbetet på Kungl. Slottet vid tiden hade hela 50 slottsknektar anställda men att de också hade visst ordningsansvar ute i staden. Först under hertig Karls (XIII) förmyndar­styre för den minderårige brorsonen Gustav IV Adolf började man bringa reda i den tidigare oordningen och från mitten av 1790-talet var slottsknektarnas uppdrag begränsat till Kungl. Slottet och antalet hade reducerats till 16 knektar under ledning av en brandmästare.

Kring år 1800 var Kungl. Slottet inte bara Kungl. Familjens residens och arbetsplats utan också bostad för dess personal och deras familjer, tillsammans närmare 200 personer. Slottsknektarnas huvuduppdrag var att mitt bland alla dessa människor med olika uppgifter upprätthålla ordning och snygghet samt förebygga brand. Att slottsknektarnas chef benämndes brandmästare, liksom att de skriftliga tjänste­instruktionerna till stor del berörde hantering av eld och därmed förenad brandfara, understryker med vilket allvar man tog detta hot.

Efter Karl XIII:s död efterträddes han av adoptivsonen Karl XIV Johan som kröntes till svensk kung 1818. Bara ett par år efter tillträdet togs frågan om kungens säkerhet upp. Karl Johan till följd av 1809 års statskupp när Gustaf IV Adolf avsattes, hade länge varit avvaktande i sitt förhållande till Livdrabantkåren som hade fått en allt mindre roll i Kungahusets ceremonier och nu, 1821, upplöstes den slutligen. Stånddrabantkåren som å sin sida bestod av pensionerade gardessoldater och som utförde den stående vakttjänsten i slottets drabantsalar drabbades inte på samma omedelbara sätt men efter Karl XIV Johans trontillträde tillsattes inga nya. År 1821 hade de genom naturlig avgång minskat från tidigare 24 till 15 stånddrabanter under befäl av en corpral.

Från 1825 var befälstjänsten som korpral indragen, fem år senare var de nere på fem drabanter och en expectant för att efter ytterligare en tid vara helt borta. År 1830 utökades å andra sidan antalet slottsknektar till 20 samtidigt som de beväpnades – detta tolkas som att slottsknektarna år 1830 tog över ansvaret för såväl inpasserings­kontroll som den inre säkerheten på Kungl. Slottet. Till skillnad från de två drabant­kårerna som alltså bestod av aktiva respektive pensionerade militärer var slotts­knektarnas bakgrund blandad. De tycks ha varit stadgade familjefäder från stadens lägre borgerskap och denna grupp av lojalt folk utan egen politisk agenda passade av allt att döma bättre för Karl XIV Johan med hans erfarenheter av revolutioner och statsvälvningar.

Publik verksamhet

Avdelningen för publik verksamhet

En del i statschefens uppdrag är att visa det kungliga kulturarvet och det görs via avdelningen för publik verksamhet. De kungliga slotten och parkerna har en lång historia av att vara öppna för besökare och verkar i det avseendet i en stark europeisk tradition. Slottsbesök har förekommit sedan 1600-talet och de kungliga parkerna (inte minst Kungl. Djurgården) kan redan på 1500-talet sägas ha varit en plats dit allmänheten hade tillträde.

År 1755 publicerades den första vägledningen till Gripsholms slott. Omkring 1870 fanns vägledningar över samtliga kungliga slott utom Rosendal. Det rörde sig i regel om enkla guideböcker som såldes av vaktmästaren som också kunde fungera som guide.

1807 var hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta på lustslottet Rosersberg och skrev till sin svägerska prinsessan Sofia Albertina att ”I går var här en massa lustresande från Stockholm, över 100 personer voro på värdshuset, så de fingo knappast plats. I allmänhet kommer på lördagar och söndagar kolossalt mycket folk, och det är ofantligt livligt i trädgården och parken”.

Att besöka de kungliga parkerna och kanske få en glimt av de kungliga personerna var ett stort folknöje under 1800-talet och ökade i takt med att kommunikationerna förbättrades. Under samma period som de tidiga besökarna till kungliga slott började dyka upp var det offentliga konstlivet ytterst begränsat och Kongl. Museum på Stockholms slott som inrättades 1793 efter Gustav III:s död räknas till ett av Europas första offentliga konstmuseer.

Bestämmelser som reglerade visningarna av Kungl. Slottet i Stockholm går att finna för år 1909. Samma år sattes entrépriset till 50 öre per person. I dag är visnings­verksamheten betydligt mer omfattande. År 2019 tog de kungliga slotten emot 1,7 miljoner besökare. De byggnader som idag hålls öppna för besökare är:

  • Kungl. Slottet
  • Drottningholms slott
  • Gripsholms slott
  • Kina slott
  • Ulriksdals slott
  • Rosersbergs slott
  • Strömsholms slott
  • Tullgarns slott
  • Gustav III:s paviljong
  • Rosendals slott
  • H.M. Konungens hovstall
  • Riddarholmskyrkan

Besöksmålen visas upp på olika sätt beroende på deras historiska miljö och dess känslighet, sin årstidsanpassning samt marknadens efterfrågan. Detta gör att vissa besöksmål går att besöka på egen hand året om medan andra besöks genom organiserade guidade visningar under specifika säsonger eller på beställning när en förfrågan om besök inkommer.

I den publika verksamheten ingår även butiker kopplade till respektive besöksmål där böcker och presentartiklar säljs, ofta med koppling till de kulturhistoriska miljöerna. Vid flera besöksmål driver även avdelningen caféer.

Vid sidan om möjligheten att besöka slotten på egen hand eller via guidade visningar arbetar avdelningen med programpunkter som erbjuder fördjupningar dels på plats i miljöerna, dels digitalt.

Utöver den ordinarie verksamheten ovan, förekommer också tillfälliga evenemang som musikaftnar, mässor och konserter.

Avdelningen leds av avdelningschef Morgan Gerle.

Slottsförvaltningar

Slottsförvaltningarna

Förutom de fyra tematiska avdelningarna finns vid Ståthållarämbetet tre slottsförvaltningar:

  • Stockholms slottsförvaltning
  • Drottningholms, Gripsholms och Ulriksdals slottsförvaltning
  • Kungl. Djurgårdens förvaltning

Slottsförvaltningarna ansvarar för förvaltningen av den kungliga dispositionsrätten och sköter vård och tillsyn av fastigheter, parker, trädgårdar och övriga mark- och vattenområden. Förvaltningarna svarar även för skogsbruks-, jakt- och viltvårdsfrågor. Bland de anställda finns också arkitekter som arbetar med byggnadsvård och lokaldisposition. I Stockholms slottsförvaltning finns också ett ansvar för vaktmästeri, post och logistik samt telefoni.

Inom Kungl. Djurgårdens förvaltning samt Drottningholms kungsgård ansvarar slottsförvaltningarna för fastighetsförvaltningen. På övriga områden svarar Statens Fastighetsverk för förvaltningen av fastigheterna. Slottsförvaltningarna utgör Statens Fastighetsverks kontaktyta inom Kungl. Hovstaterna och samarbetet är tätt.

Uppdraget för Kungl. Djurgårdens förvaltning är mer omfattande än för övriga slottsförvaltningar då den verksamheten ansvarar för ett större fastighetsbestånd på södra och norra Djurgården. I uppdraget ingår också en omfattande evenemangs­verksamhet där grönytor hyrs ut till friluftsliv, idrotts- och kulturevenemang. Förvaltningen har också ett stort ansvar för väg- och renhållning.

Stockholms slottsförvaltning leds av slottsfogde Erik Kampmann.

Drottningholms, Gripsholms och Ulriksdals slottsförvaltning leds av slottsfogde Paulina Norman.

Kungl. Djurgårdens förvaltning leds av slottsfogde Magnus Andersson.

IT

IT-avdelningen

IT-avdelningen svarar för drift, underhåll och utveckling av Kungl. Hovstaternas digitala miljöer. Avdelningen utgör stödfunktion till Kungl. Hovstaternas systemanvändare, samt svarar för utvecklingen av arbetsrutiner inom IT-området. Avdelningen ansvarar också för Kungl. Hovstaternas informations- och IT-säkerhet.

Avdelningen leds av IT-chef Peter Farendahl.

Lokalvård och fatbur

Lokalvårdsavdelningen med Fatburen

Lokalvårdsavdelningen ansvarar för att de kungliga slotten med tillhörande byggnader på daglig basis hålls rena. Det är arbete som kräver specialkunskaper för att på ett skonsamt och långsiktigt sätt vårda känsliga, kulturhistoriska miljöer och dess lösöre.

Fatburen, linneförrådet, ansvarar för allt brukslinne som används vid den officiella representationen såsom statsbesök, representationsmiddagar, luncher, dop, bröllop och så vidare. De som arbetar på Fatburen kallas därför traditionsenligt fatbursjungfrur.

Arbetet vid fatburen omfattar skonsam fläckborttagning och tvätt, kall- och varmmangling av linne som kan vara över hundra år gammalt. Kallmangling är en av Fatburens många specialiteter. Manglingen utförs än idag i en stenmangel av den typ som kan finnas kvar i äldre gamla tvättstugor. En gammal traditionell teknik med tunga sandpåsar som vikter ovanpå stenskivor i stora träramar som förflyttas över tyget. Syftet med kallmanglingen är att bevara linnet så länge som möjligt och att åstadkomma den fina lyster som är typisk för äldre linnedamast. Kallmanglingen gör att servetterna kan brytas. Sveriges kungahus är det enda av de nordiska kungahusen som fortfarande använder sig av kallmanglade dukar och servetter vid officiella middagar.

Fatburen handhar även hushållstvätt. Maskinparken består av fyra tvättmaskiner, en centrifug, en torktumlare, en varm- och kallmangel, en ångstrykstation samt vanliga strykjärn, ångstrykjärn och en skjortstrykningsmaskin. Små hantverksföremål används för att kunna volangera, krusa och klumpa vissa äldre textilier på ett traditionellt sätt.

Avdelningen har ett hållbarhetsperspektiv som genomsyrar verksamheten. I alla sina arbetsuppgifter, lokalvård såväl som tvätt, arbetar avdelningen så långt det är möjligt med biotekniska produkter. Övriga produkter ersätts med så miljövänliga produkter som är möjligt.

Textilierna på slottet har ”många liv”. De textilier som tillslut inte kan sparas eller användas mer får nya användningsområden. Efter att de har tjänat som servetter och dukar blir de omtag, efter det använder man en del som poleringsdukar, andra används som små ”duttningsdukar” vid strykning, en del blir möbelskydd eller städdukar till storstädning i köken eller vid fönsterputsning.

Linne på de kungliga slotten

Damastvävning var på 1500- och 1600-talen ett komplicerat hantverk och en tidskrävande teknik. Detta gjorde damastväven till en dyrbar vara som var förbehållen överklassen och de europeiska hoven. I de olika samlingarna på de kungliga slotten vårdas linne av olika ålder. Bland dessa finns en stor samling linne, (dukar, servetter, lakan) från mitten av 1600-talet. Det har tillhört drottning Hedvig Eleonora, Karl X Gustavs gemål. Samlingen förvaras på Gripsholms slott. Under 1700-talets första hälft börjar man väva damast också i Sverige vilket gav möjlighet för landets riktigt välbeställda att unna sig denna lyx.

Avdelningen leds av husfru Sofia Hellström.

Utställningar

Utställningsenheten

Den slottsstatsgemensamma utställningsenheten har till uppgift att producera utställningar som bidrar till att sprida kunskap och öka intresset för det kungliga kulturarvet liksom att tillgängliggöra delar av samlingarna som normalt inte visas för allmänheten. Ansvaret för verksamheten delas mellan slottsstatens två ämbeten, Ståthållarämbetet och Husgerådskammaren.

Verksamheten leds av utställningsintendent Bronwyn Griffith.